Jag har några rader i tankarna. Såväl land som vatten förekommer i dem och varje gång land och vatten förekommer i samma mening brukar jag frihetsberöva den med stränder, som förstås är imaginära, men icke desto mindre tankerevolutionära, och när väl stränderna blivit geografiskt inlemmade i bilden blir allt plötsligt så sentimentalt, sedermera nödvändigt att bortfäktas. Överhuvudtaget fäktar jag nuförtiden bort allt som har med litteratur att göra, märkligt nog har jag förlorat det tidigare så vitala läsnöjet; även om jag ser det som ett temporärt uppehåll har jag tvingat ögonen till ett antal läsförsök under dagarna som gått, senast slutade det med en påfallande irritation över en flugas enträgna kringfarande i rummet, men det hela var vid skärskådning inget mer än en famlande bortförklaring. Jag blir väl läsinvalid för en period. Det får väl gå. Och man kan väl inte förtänka mig, tänker jag, som redan i min barndom hade svårigheter med tidskrävande företaganden. Nöjet i läsandet förefaller nu vara friheten att kunna slå sig ned i ett absolut maktsäte.
Emellertid: raderna är av Forssell och till skillnad från författaren är de gravlösa. Mörkret färdas, till lands och vatten. Sedan stränderna, därtill en oupphävlig isolation, som jag alltjämt uppehåller tankarna med. Stränderna och denna förhatliga sentimentalitet. Denna förhatliga sentimentalitet och dessa tillflyktsstränder som är själva textens avfall. Rent överskådligt försöker jag betrakta det hela som en dualistisk, inre samtalsmodell: man står vid en strand och längtar till en annan; man passar över ena menlösheten till en andra. Nåväl, kanske får vi kalla den anti-dualistisk, tänker jag sedermera när det vatten som utgör mellanområdet inte bryr mig det ringaste, det är förpassandet som vinner min besatthet.
Det är nu augusti och hösten på annalkningsstråket. Staden här är så njutningslös och skenbart och fåntrattigt nonchalant. Helt riktigt efter trendens föreskrifter. Jag försöker vara progressiv, och ser liknöjt på liknöjdheten, detta som om något genom allt motstånd skulle fastna på näthinnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar