Höst och Dagerman, höstens begivenheter septembers nyutgåvor, septembers nyutgåvor de största av årstidens förbehåll. Jag kan knappast tänka mig någon bättre månad att tillskriva den dagermanska själastämningen än september. Gott val där, Norstedts, även om det nog skedde under andra premisser. Ormen och De dömdas ö ges liksom Tysk Höst och Bränt barn ut samtidigt; nog finns där en avsikt i de någorlunda tematiska sammanslagningarna. Under sommaren har det hänt att jag av nyfikenhet efterfrågat de två förstnämnda titlarna i somliga av Stockholms antikvariat och nästan uteslutande mötts av konstaterandet att det ska råda en viss dagermanfeber i landet, men titlarna har de dessvärre inte i lager, och svaret på febern är dimmigt, men Dagerman har väl alltid varit så kallad ynglinglitteratur och det torde väl spekuleras i om trenden numera är större än namnet; åtminstone har jag förstått att dagermanfebern är en epidemi som går i cykler, kanske är detta inget märkvärdigt när det talas om sådan obligatorisk litteratur.
Så, i väntan på årstidernas omdaning:
Sedan har jag även bedrivit läsning av Freud, Jung och Sacks, egentligen av och an under en period av aningen brett tidsspann. Jag gillar förstås de tre, de är alla poeter fastklämda i vetenskapen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar